Arbetande Lapska Vallhundar  -  Rasbeskrivning  -  Renvallarhunden  -  PRCD PRA resultat 

 

Några berättelser jag har fått av renskötare som har renhundar !

 

 

 

Magne Haugoms berättelse   om arbetet med Njarga Tuva-Snirr :

Jag berättar utifrån min erfarenhet med min egen hund. Hon har lärt sej att skilja på när vi är på jobb eller

inte, dvs att hon är inte intresserad av ren om jag inte ger henne besked om det.. 

Det är olika användning av hund allt efter årstiderna. Om hösten använder jag henne mycket till att jaga

bort renar från platser där vi inte vill att dom ska vara, t ex inmark och gärden (konflikter med jordbruket) 

Detta gör vi ofta med hjälp av bilen, det är intressant att hunden har lärt sej var det oftast är olagligt

betande renar. Hon tar då med sej djuren opp till fjälls, när jag då kommer efter på motorcykel, är det bara

att följa efter in till fjälls, hon samlar och driver då flocken i den riktningen jag vill. Hon går hela tiden

från kant till kant och driver bakändan på flocken framöver och ser till att alla djur blir med.

Här kommer kanske också en av dom viktigaste egenskaperna in, och det är uthållighet ! 

Detta kan ofta pågå hela dagar, och ofta flera dagar i sträck.  En arbetsdag på hösten håller ofta på

från 6 på morgonen till 17-18 om kvällen.  Min tik har den egenskapen att hon har mycket motor när hon

arbetar, men en stor förmåga att slappna av när vi är hemma.

Hon har alltid varit så, och jag har inte behövd träna henne speciellt till det.

En annan viktig egenskap är hundens skall.  Man lär upp hunden till att skälla på kommando,

och märk: bara på kommando. 

En hund som skäller hela tiden, disponerar sina krafter fel och blir lite "jobbig" i längden.

Dessutom är det hellre inte nödvändigt jämt med skall, och i bland kan det vara fatalt om hunden

skäller på fel tid och plats.  Flera dagars arbete kan spolieras.

Vi önskar att hundarna ska vara modiga, det krävs mycket mod att hoppa opp och sitta på en skoter

eller 4-hjuling över stock och sten, över berg o dalar :o)

Det är tufft för hunden i dom värsta guppen....

Så går säsongen, min hund har "semester" när vi är klara med att flytta på sommarbete runt 1.maj,

och fram till vi startar kalvmärkning runt 10.juli. Efter det är det lugnt till tiden för slakt och höstsäsongen

igen startar.

 

Sofias berättelse

Här är ett lite klipp från SLKs forum, skrivet at Sofia Svonni i Kiruna som har finsk lapphund, hon beskriver många viktiga

egenskaper en bra renhund behöver :

Jag och min sambo håller på med renskötsel och har skaffat vår första finska lapphund för att pröva henne om hon fungerar

att valla ren, som det ser ut nu så verkar hon ha bra intresse för renarna hon följer dem med blicken hela tiden åt vilket håll de far...

Om jag nu ger mig in och förklarar lite stort en bra renvallare så ser jag som så att en bra renvallare måste för det första

ha en bra päls, både inför den kalla vintern men även en päls där inte snön fastnar under tösnön, men även tåla regn och

inte bli dyngsur, och så måste den ha ordentliga tassar som tål att springa på, det är a och o att de fungerar annars får hunden

men även för dens ägare jobbigt ute i renskogen..

Om man ser på vallning hos en bra renhund så ska den kunna skälla, man ska inte behöva säga till hunden hela tiden att

den ska skälla, men den måste även kunna vara tyst när man säger till så att den inte skrämmer renarna när de inte behövs.

Hunden måste ha bra koncentration både på vad renarna gör och vad ägaren gör för att kunna lyda tecken eller kommandon

man gör, exempelvis stanna eller ta det lugnt, fortsätt framåt eller avbryt och kom tillbaka. Man ska kunna skicka hunden,

(alltså måste den kunna vara självständig för att våga fara en längre sträcka ifrån ägaren), och hämta en mindre flock,

genom att hunden tar en båge runt renarna för att få dem till den större flocken. Hunden behöver inte som fårhundarna

lyckas med att få renarna till ägaren utan hunden ska försöka förstå åt vilket håll renarna ska åt beroende åt vilket håll ägaren

går åt. Då är det bra att den kan och vill pendla fram och tillbaka bakom djuren vid drivning, för att kunna ihop renarna.

 

Men en riktigt bra hund ska kunna hålla och driva en kant av en mindre renhjord medans ägaren håller den andra kanten.

Hunden måste då kunna hålla ett bra avstånd ífrån renarna i de situationer som de behövs för att kunna hålla blick på alla

renar och inte bara de närmsta. En bra hund får inte vara för vek och ge sig för att en ren vänder sig om och hotar, utan

då måste den ha en förmåga att fortsätta att skälla eller driva på och inte ge upp och lämna renen.

Men det är viktigt att den slutar med renen på en gång ägaren säger det om renen ev har blivit trött under flyttningen.

Och hunden får absolut inte nafsa på renarna..
Ja det är lite svårt att förklara faktiskt hur en bra renvallare fungerar. Det jag har skrivit nu är bara lite kortfattat vad jag ser

hos en bra renvallare..Sofia

 

Heikki Satokangas berättelse

Ett annat klipp från SLKs forum, översättningen gjord av Päivi Rae :

Jag har frågat medlemmarna på Tuhkavuorten kennels privata forum om någon har video från renvallning. Har inte fått tag

på det än, men däremot en trevlig berättelse om renhundens arbete.
Översättningen är min egen ....
Heikki Satokangas, ägare till lvh Tuhkavuorten Noitarumpu skriver:
"Jag själv är delägare i Alakylä sameby som tillhör Kittilä område. Vi brukar några stycken lapska vallhundar.

Användandet av hundar blir allt vanligare då det finns brist på arbetskraft.
Hunden används för att leta efter renar och för att valla dom tillbaka. Hundens bra sinnen gör att renarna hittas snabbt.

En hund ersätter många män när det är fråga om att valla renhjorden.
Hunden används både gåendes och med maskiner (fyrhjulingar/snöskotrar). Hunden rör sig vid sin ägare eller åker med på fyrhjulingen /snöskotern och för renarna enligt sin ägares kommandon. Så här fungerar det i alla fall i skogsområden.

På fjällen kan hunden även agera självständigt. Hur vallningen lyckas beror på många saker utöver hunden. Dels terrängen,

dels hur vana renarna är vid hundar. Naturligtvis även hur hundägaren agerar. Innanför stängslarna är det lättare att valla

eftersom renarnas rörelse är redan begränsad och man kan använda hunden mer.
En bra hund går inte genom flocken utan rundar den. Den tar tillbaka renarna som rymt och går tillbaka till sin ägare.

Hunden måste ha bra skall och den skäller på kommando. Lydnaden måste vara utmärkt bra och på många ställen måste

renarna tillåtas att gå på egen vilja utan att valla i onödan. Hunden får naturligtvis inte vara rädd för renarna utan den

måste skaffa sig auktoritet även för svåra renar. En överambitiös eller ung hund kan få renarna att galoppera för ivrigt

och då går renarna ofta åt fel riktning. Hundföraren kan be hunden att gå runt så att renarna ändrar riktning ifrån hunden.

När hunden sitter på fyrhjulingen eller snöskotern kan den skälla så att den redan på det sättet kan får renarna att samlas ihop.

Från skotern/fyrhjulingen ber ägaren hunden att vända renarna mot höger eller vänster.